Staden och människan, del 1

demografi, teknologi, organisering : imitation : människan som förändrar staden : staden som förändrar människan

Jag tänker skriva en serie om hur staden utgör en mänsklig organisering av både fysisk och social materia. Mitt geografiska område är i huvudsak den urbana regionen kring Detroit, men jag drar även paralleller till andra platser. Mitt syfte är i första hand att pröva ett sätt att tänka kring den värld vi har runt omkring oss. När jag ser och känner den verklighet som är Detroit undrar jag ibland hur allting kom att ta den form och plats det har i nuet. Eftersom allting hela tiden rör på sig, från atomerna till galaxerna, är det som jag vill förstå helt enkelt rörelser och de riktade flöden av rörelser som får vissa mönster att bildas, upprepa sig och ebba ut.

Ett par grundläggande koncept för att utforska dessa mönster är demografiska förändringar, teknologisk innovation och de sätt som människor organiserar sig själva, sina tankar och varandra. Dessa tre koncept är själva i rörelse och är så pass sammantvinnade att de i verkligheten uppgår i varandra. Vissa sätt att tänka kan leda till vissa former av teknologi, vilket kan leda till demografiska förändringar, vilket kan leda till vissa former av kollektiv organisering, vilket kan leda till vissa sätt att tänka, och så vidare. De problem vi har med vad som kom först och ordningen däremellan är mer en produkt av de redskap vi har att tänka med, snarare än den materia vi arbetar med. Skulle vi vara konsekventa och följa all rörelse bakåt till en förmodad startpunkt så hade man antingen kunnat begrunda bibeln eller big bang.

Demografiska förändringar kan betyda olika saker. I sin mest elementära form handlar det om antalet människor inom ett givet område. De mest grundläggande variablerna utgörs av födslar, dödsfall, folk som flyttar in och folk som flyttar ut. Demografi kan vara mer detaljerat och göra större åtskillnad mellan folk. Det som man gör skillnad på är, som all annan vetenskap, bara begränsat av fantasin, men de variabler som intresserar mig är framförallt ras, förmögenhet, ålder och utbildningsnivå. Anledningen är att jag ser hur dessa variabler tycks utöva ett större inflytande än säg fördelningen mellan höger och vänsterhänta.

Vad gäller teknologisk innovation ser jag det som uppfinningar eller metoder som antingen gör något som anses nytt, eller som gör något gammalt på ett sätt som anses bättre. Om man intresserar sig för de mer filosofiska aspekterna av vad som anses nytt, gammalt eller bättre, så är risken att man förirrar sig i språket och missar en intuitiv förståelse som betonar vikten av att göra saker. Teknologiska innovationer pågår hela tiden och görs av helt vanliga människor som försöker lösa helt vanliga problem och dessa har, för det mesta, en begränsad påverkan på sin omgivning. Det jag har i åtanke med teknologisk innovation är därför sådant som tycks ha en större påverkan på den demografiska utvecklingen och det sätt varpå människor organiserar sig själva, sina tankar och varandra.

Så till det sistnämnda. Människan tycks, rent generellt, vara en vän av ordning. När vi organiserar något så placerar vi det inom vår uppfattning av en större helhet. Vi gör så att något passar ihop med något annat, men också så att det skiljs åt från något annat. Nästan allt som är mänskligt tycks potentiellt kunna falla under vårt behov att organisera det. Från toalettbesök till politiska toppmöten, var sak på sin plats. När vi planerar så försöker vi att organisera tiden. När vi lär oss saker handlar det inte främst om lagring av information utan om en organisering av den information.

Att människan organiserar sig sig själv, sina tankar och andra betyder att vi själva blir organiserade som en del av något större. Det är svårt att på förhand och rent principiellt ge något svar på den grad som människan vore fri eller styrd, däremot är det lätt att fastna i frågor som vill reda ut det och på vis organisera våra tankar kring det. Återigen misstänker jag att motsättningen beror mer på vårt sätt att närma oss verkligheten genom ord som individ och struktur än på faktiska motsättningar i den. Struktur ser jag som ett ord som referera till ett mönster som bildas genom en aggregation av individer, dvs. det är i grunden inte en abstrakt kraft som orsakar något utan det är det sammanlagda resultatet av många små rörelser.

Jag ser dessa mönster grunda sig i det faktum att människor har en medfödd förmåga att imitera varandra. Man har exempelvis kunnat observera imitationer hos nyfödda innan de ens är en timme gamla. Mycket tyder på att imitation inte är något vi behöver lära oss, snarare är det genom imitation som vi lär oss. Upptäckten av spegelneuroner, som aktiveras när vi uppfattar andras handlingar, understryker att vi delar varandras liv eftersom vi inte enbart ser andras känslor utan även erfar dem i oss själva (Rizzolati & Sinigaglia 2008; Iacoboni 2008).

Samtidigt så är ju människor olika, både över tid och rymd och inom samma tid och rymd. Gabriel Tarde (Candea 2010; Latour & Lepinay 2009) använde metaforen av strålar för att beskriva dessa skillnader och tänkte sig att olika “imititativa strålar” genomlös människor. Dessa spred sig och begränsades av hur andra “imitativa strålar” spred sig, dvs de stötte på motstånd i andra och konkurrerande mönster. Enligt Tarde så finns det alltid en massa andra strålar eftersom imitation och innovation hänger ihop. Imitation innehåller alltid en potentiell innovation eftersom imitation inte är liktydigt med replikation eller duplikation, dvs. det finns ett utrymme för misstag och en nödvändighet att ibland improvisera, vilket gör att imitationer hela tiden modifieras över tid.

Problemet med Tardes filosofi är, som jag ser, främst att det krävs stora resurser för att fullfölja den som ett vetenskapligt program. Att studera hur imitation och innovationer sprider sig mellan människor och hur dessa bildar så kallade trender skulle kräva en massa statistik, tid och etnografisk material. Stora och globala företag lägger ned mycket pengar på att samla in och kartlägga ovanstående dynamik. Själv är man som antropologdoktorand någon form av vetenskaplig one-man-army, med ett par månader på sig att samla material som finansieras ur ens egna fickor. Man får göra sitt bästa med det man har och i stor utsträckning förlita sig på andras material och beskrivningar, samt ens egna förmåga till att organisera olika fakta i relation till varandra.

Det sistnämnda är vad jag kallar för teori och för att återknyta till min inledande meningen är det just relationen mellan människors organisering av fysisk och social materia som intresserar mig. Jag misstänker att jag hitintills tagit staden för givet. Som antropolog har jag främst intresserat mig för människor och vad dem tänker, gör och säger. Staden, den fysiska staden, med sina byggnader, gator, torg och affärer, sina avloppsledningar och elnät, har ofta figurerat som en bakgrund till den mänskliga pjäsen, med resultatet att jag bara hört replikerna men inte sett ljussättningen, kostymerna, sceneriet, känt lokalens dofter, hört dess musik.

Något som gör människan intressant är att hon skapar den värld hon lever i. Möjligen är det för att jag nu är besatt av städer, men jag har svårt att se några mer bestående exempel på mänskliga världar än de städer som människor skapat. Staden är av och för människor. Man tänker kanske inte på staden som ett stort konstverk, men å andra sidan, det är förmodligen vårt tydligast avtryck på den här planetens skorpa och på oss själva. I ett samtal med vänner föreslog jag nyligen att utomjordingar skulle tycka att våra städer var fascinerande fenomen. Folk förstod inte varför de skulle tycka det eftersom det är uppenbart att utomjordingar, ifall de kunnat ta sig hit, måste ha egna städer. Kanske säger det något om hur städer kan tas så mycket för givet att det begränsar vår fantasi om sådant vi inte vet ett dugg om.

Staden tycks i vardagliga sammanhang uppfattas likt en naturlig miljö, som om den vore en skog eller ett berg eller något annan form av landskap. Den bara är, helt enkelt, vilket inte är så konstigt eftersom städer ofta är fyllda av mindre saker, och massa människor, som förtar uppmärksamhet från helhet. Dess förmåga att utgöra en bakgrund gör att man ibland inte reflekterar över de symmetrier som finns mellan människor sociala och fysisk värld. Människor har skapat vissa städer för att leva i, men därigenom, och på sätt som inte alltid är uppenbara, har de även skapat sätt att leva på.

Genom att fysiskt göra om sina städer har människan gjort om sig själv. Kanske är människan så sammanvävd med sin fysiska värld, med dess organisering av sten, cement, glas, metall och trä att det blir svårt att tänka sig stora förändringar som inte innebära stora omorganiseringar av våra städer. Vad är epokerna om inte olika mönster på den fysiska och sociala materia som organiserats för att uppfylla olika ändamål? Om framtidens människor och samhälle ska bli mer hållbart, om miljön är det problem som vi vill lösa nu, då måste staden förändras, den måste göras grönare, hus måste byggas och områden anläggas, med nya påtänka former och funktioner. Det är stora frågor, men man kan lika gärna undersöka staden i mindre skalor. Hur kommer det sig att ett hippt café/coworking space antar liknande former i flera olika städer, trots de ofta ska vara unika och lokala? På vilket sätt är de en organisering av en särskild fysisk och social materia? Vilka människor har skapat dem och vad är det för människor dem skapar?

Allt jag hittills skrivit är mest tankar, men jag har funnit det nödvändigt att för egen skull börja bena ut ett sätt att tänka kring allt det jag har runt omkring mig. Jag ska i ett nästkommande inlägg behandla det urbana Detroits historia med huvudsakligt fokus på 1900-talet första hälft. Därefter vill jag dels behandla staden under 1900-talets andra hälft, men jag tänker även behandla formerna av de städerna och förorterna som växte upp utanför Detroits stadsgränser i efterkrigstiden. När det är gjort hamnar vi närmare nutiden och jag utforskar där, med bakgrund av historien, dagens Detroit och framtidens Detroit. Städer förändras som bekant över tid och framtiden är svår att sia om, däremot är den viktig eftersom framtiden organiseras i nutiden genom olika planer och visioner och det kan vara värt att fundera på vilken typ av stad som planeras, samt vilken typ av människor som kan tänkas leva i den.

Referenser

Candea, Mattei. 2010. The social after Gabriel Tarde: debates and assessments. London: Routledge.

Iacoboni, Marco. 2008. Mirroring People. New York: Farrar, Strauss & Giroux.

Latour, Bruno & Vincent Lepinay. 2009. The science of passionate interests: an introduction to Gabriel Tarde’s economic anthropology. Chicago: Prickly Paradigm Press.

Rizzolati, Giancomo & Corrado Sinigaglia. 2008. Mirrors in the Brain: How our mind share action and emotions. Oxford: Oxford University Press.

 
4
Kudos
 
4
Kudos

Now read this

14 dagar senare

Jag kom till Detroit för två veckor sedan och har haft dåligt samvete för att jag inte styrt upp den här bloggen. Resan blev en smula förskjuten. Jag missade min transfer i Toronto och fick vänta ett dygn på flygplatsen tills nästa... Continue →