14 dagar senare
Jag kom till Detroit för två veckor sedan och har haft dåligt samvete för att jag inte styrt upp den här bloggen. Resan blev en smula förskjuten. Jag missade min transfer i Toronto och fick vänta ett dygn på flygplatsen tills nästa avgång till Detroit. Allt mitt bagage försvann någonstans på vägen och är fortfarande borta. Jag misstänker att de är på Island, men Icelandair vill inte ta i saken och Air Canada bara letar och letar och letar utan att hitta något.
Jag kom fram till Delaware Street precis när den stora post-halloween-welcome-to-the-neighborhood-partyt skulle börja i vårt hus. Elena, min italienska huskamrat som forskar i psykiatri, hade ordnat en förklädnad åt mig. Ett femtiotal människor kom på besök och festen pågick i flera olika hus längsmed Delaware Street. Jag träffade Russell, en man från New York som just flyttat till Detroit för att öppna en fashionabel klädbutik nere vid Eastern Market. Han hörde att mitt bagage var borta och erbjöd sin hjälp. Jag hörde inte av honom på en vecka men fick sedan ett mess om att han samlat ihop en säck med grejer som jag kunde komma och pröva. Så nu är jag, trots att väskorna försvann, välekiperad.
Hos Russell blev jag introducerade till Serena som tog mig till en liten verkstad där alla satt och skrev på stipendieansökningar till the Knight Foundation, som tillsammans med andra stiftelser är med och finansierar vad som löst kan kallas Detroits Förnyelse. Där blev jag även inbjuden till en stor vernissage samma natt, vilket senare ledde mig till en informellt guidad tur av Russell Industrial Center igår kväll. Där stötte jag på Jason som precis blivit manager för en aquaponic/aeroponic stadsodling uppe på Third street, dit jag ska nu i veckan för att lära mig mer om verksamheten. Jag vet inte om det finns ett ord för oanade sammanträffanden, men Detroit kanske duger tillsvidare.
Detroit är stort. 370 km2 stort. Staden är byggd för bilen. Vägarna är breda, övergångsställena få, motorvägarna som skär genom staden är svåra att ta sig förbi. Därtill är avstånden mellan platser stort. Ett exempel. Vi bor rätt centralt, men det är ändå femton minuters cykeltur till närmaste mataffär, Whole Foods, som är den enda mataffären från en nationell kedja som etablerat sig i Detroit efter den stora kollapsen på 2000-talet. Det finns andra affärer också; CVS Pharmacy, bensinmackar, snabbmatskedjor och en massa Cash checking-Lotto-Liquor-store kombos. Inför resa bekymrade jag mig en del över att skaffa en bil. Det hade jag inte behövt göra. Rebecca, en annan huskamrat från Kalifornien som studerar stadsplanering, har en gammal jeep från 1991 som hon inte vet vad hon ska göra med eftersom hon flyttar till Portugal och sedan till Brasilien under nästa år. Hon lärt mig hur man startar jeepen med en skruvmejsel (låset är förstört efter att den blev stulen i New Orleans). Sammanträffanden. Detroit.
Förra helgen körde jag jeepen till Toronto tillsammans med Hannah, Aragorn, Rebecca och Elena för att hälsa på en vän till dem som heter Paul och som precis pensionerat sig. Han hade blivit inbjuden till att åka på en expedition till Sydpolen. Vi träffade även två andra vänner som tog oss på en tur genom Torontos fetish fotografi scen. På vägen tillbaka blev jag knappt insläppt i USA av en gränsvakt som inte tyckte att jag borde vara i Detroit.
Varje dag har varit fylld av möten med nya människor som lotsat mig vidare till andra platser, händelser och personer. Jag har börjat fördjupa mig i ett stort och ett privat infrastrukturprojekt, M1 Rail, som ska bygga en spårvagnslinje längs Woodward Avenue, från New Center (där vi bor), ned till Downtown. Just nu gräver de upp asfalten nere vid Downtown och hittar samtidigt de avlånga stålskeletten från den tidigare spårvagnsrälsen som löpte genom staden fram tills 1950-talet (då påtryckningar från bilindustrin fick staden av överge ett kollektivtrafiksystem som vid ett tillfälle i historien var världsledande).
Den ursprungliga planen för M1 Rail innebar att den skulle gå ända upp till stadsgränsen, 8th Mile, men planen har sedan dess förkortats i olika etapper och nu innefattar den bara Midtown och Downtown.
Midtown är en relativt ny benämning på ett område i staden. För 15 år sedan fanns det överhuvudtaget inget Midtown i Detroit. Däremot fanns det något som kallades Cass Corridor, längs Cass street, som löper genom universitetsområdet. En nonprofit organization (NPO) som syftade till att utveckla området, University Cultural Center Association, anlitade en reklam- och PR-byrå, Lovio George, för att omdefiniera området. Till en början var det bara området kring Wayne State University som var i fokus, men för varje år har man annekterat angränsande områden och inkluderat dem i begreppet Midtown. Samtidigt trycker man upp kartor för Midtown, anordnar events, konferenser och media för att sprida begreppet som numera är en officiellt etablerad del av staden. University Cultural Center Association har under senare år förvandlats till Midtown Detroit Incorporated, en “nonprofit planning and development organization” som finansieras av genom stora donationer från företag, olika företags välgörenhetsstiftelser samt olika delar av Detroits stadsförvaltning.
Liknande finns det för Downtown något som heter Downtown Development Authority, vilket är en “quasi-public organization”, dvs en organisation som erbjuder offentliga tjänster, får pengar från det offentliga, men som kontrolleras och ägs privat. Vad gäller Downtown Development Authority så är dem en utväxt av Detroit Economic Growth Corporation (DECG), en organisation som bildades 1978 i anslutning till byggandet av en stor General Motors fabrik i ett område som kallas Poletown. Genom DECG och genom att åberopa vad som kallas “eminent domain” kunde den dåvarande borgmästare Coleman Young tvinga invånarna i Poletown till sälja sina hus så att staden kunde jämna området med marken, dra in de vatten och elektricitetsledningar som GM önskade och sedan ge GM skattelättnader för 12 år. Invånarna stämde staden men Michigans högsta domstol fann att stadens och DECG’s användning av eminent domain för ekonomisk utveckling var fullt laglig, vilket har lett till en fortsatt användning av begreppet för att utveckla delar av staden, bland annat för byggandet av stora kasinos och sportarenor för skattemedel.
På senare år beskrivs både Midtown och Downtown som det “nya Detroit”. Ett Detroit som är trendigt, artsy, edgy, alternativt, fullt av liv, optimism, investeringar och möjligheter. Förändringen går att utläsa i demografisk data samt och i situationen på hyresmarknaden. Trots att staden förlorat över hälften av sin befolkning de senaste decennierna så hade Downtown en uthyrningsgrad på 97% och Midtown en på 95% år 2012. Det finns många lediga ytor i staden, men inte på dem 11 km2 som är Midtown och Downtown. Likaså ökar utbildningsgraden, i Midtown och Downtown är har 42% i åldrarna 25-34 en collageutbildning, för Detroit som helhet är det 11%. Det går läsa mer i den här rapporten som för övrigt finansierats av Hudson-Webber Foundation och utformats i samarbete med Detroit Economic Growth Foundation och Midtown Detroit Incorporated, samt ett par andra organisationer som finansieras av ovanstående.
När jag försöker komma på ett bra namn för vad Detroit är så tänker jag: shareholder city. Staden ägs och kontrolleras av privata intressen, dels direkt genom de stora företag som finns etablerade i staden, dels genom ett myller av NPO’s och “quasi-public authorities” som är engagerad i att bygga det nya Detroit. De sistnämnda är dessutom svåra att forska på eftersom de inte faller under the Freedom of Information Act och för att de inte är tillmötesgående för någon offentlig genomsyn. Eftersom de inte är offentliga institutioner finns det inget sätt kräva offentligt ansvarstagande av dem.
Det har även varit syftet med deras skapande. Det offentliga Detroit, stadsförvaltningen och stadens politiska institutioner har länge anklagats för att vara överdrivet byråkratiska och formalistiska och därför oförmögna till att få saker gjort. Genom skapandet av NPO’s och “quasi-public authorities” har det blivit möjligt att kringgå delar av stadens politiska maktstruktur och därmed omforma staden på ett sätt som ligger utanför invånarnas politiska inflytande; invånare som enligt US Census Bureau till 82% utgörs av svarta, varav 38% lever under fattigdomsnivån på de 360 km2 av Detroit som ligger utanför de 11 km2 som är Midtown och Downtown.